Nu börjar jag äntligen bli människa igen och kan prata om denna tragedi utan att börja gråta hysteriskt. Visst kommer det över mig titt som tätt men jag börjar kunna samla tankarna och tänka klart. Ska låta det gå över helgen för att till veckan ringa veterinären och ställa alla de där frågorna som jag inte lyckades ta till mig svaren på i måndags för att jag var fullständigt okapabel att lyssna och ta till mig nån som helst information över huvud taget.
Nu gäller det bara att vara stark för Folkes skull och lägga sina egna känslor helt åt sidan. Att det är en jobbig rehabilitering, det vet vi. Men är bara prognosen bra så opererar vi förstås hur jobbig rehabiliteringen än är. Är prognosen dålig samt lång och besvärlig rehab - där hoppas jag verkligen att vi inte hamnar för då blir det riktigt jobbigt...
Längtar tills i helgen och hoppas att de håller vad de lovar angående vädret. Då ska jag bara mysa med grabbarna hela långa helgen helt utan krav och andra knasigheter. En riktig hund-mys-helg hoppas jag på för det behöver vi alla fem här hemma på Solvallen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar