Upp som en sol...

... och ner som en pannkaka är nog bästa sättet att beskriva hur det känns just nu. For iväg glad i hågen till veterinären med finaste Folke för att göra höft- och armbågsröntgen igår och lämnade veterinären men en stor klump i magen och grät som jag aldrig gråtit förut... I normala fall får man inte veta direkt hur det ser ut då plåtarna skickas vidare till "experter" men då veterinären såg bilderna och direkt kunde konstatera att Folkes armbågar var jättedåliga så pratade han med mig ändå. Stora pålagringar samt en flisa som lossnat tack vara dem, ser inte alls bra ut. Ååh, det här var absolut inget jag ens anat då han aldrig visat tendenser på att ha ont lillkillen. Nu lider vi alla helvetes kval och målar upp det ena scenariot värre än det andra i väntan på titthålsoperationen som ska göras den 26 februari då vi får domen.... Ser prognosen bra ut så gör jag förstås vad som helst för att han ska repa sig men om det är en dålig prognos då?? Tårarna tar inte slut och nu vill jag bara vakna och inse att allt bara var en otäck mardröm...

Lillgubben!

Nä, nu ska jag skingra deppartankarna med gårdagens Top Model...